Ekonomisk tes, millimeter rättvisa i trygghetens namn.

Ekonomisk tes, millimeter rättvisa i trygghetens namn.

Storbråk på dagis!
En högst uppmärksammad tanke från min sida, med frågan ”total trygghet i åtanke?”. Och finns den i vårt samhälle? Barn har blivit fråntagen friheten att bara få vara barn och leka. Mitt dagis och här vågar jag säga vad jag tycker trots att jag kan bli ökänd som går emot mammor och förbli en utböling i byn. Med ödmjukhet och stor respekt för de äldre, med yttrandefrihet använder jag min rätt att säga vad jag tycker. Men här får det vara nog från det perspektiv jag har. Då jag förlitar mig på den information jag får från dem som har vuxit upp i samma område där dagiset finns idag.

Jag rymde med min trehjuling som liten till Brandbergen centrum vid tre-fyra års ålder. Och inte blev det skallgång och upprörda mammor utan man ombeds att inte göra om det. Eller så var man så pass stor att man klarade av det helt enkelt. Jag fick även en fem krona att ta SL bussen 4 km till skolan vid 8 års ålder. Och på helt egen hand korsa stora vägar, m.m. Och cyklade dessutom utan hjälm i min barndom. Men inte idag minsann, bilen tar man två km om så behövs för att barn inte får gå över den minsta lilla väg, såväl som inne i ett mycket tätbebyggt område. Befängt i min mening då 5 åringar såväl som min egen dotter ska lära sig gå över en gata vid 4 års ålder. Lära sig vad man ska göra om man har gått vilse. Extra viktigt tycker jag när tjejer måste lära sig tidigt att inte hunsas med utan i ett hårt konkurrentutsatt samhälle. Lära sig lösa problemet på egen hand och med mycket skinn på näsan ge svar på tal mot ett ”Gubbsamhälle” som råder även i dessa moderna tider. Framgent ska det diskuteras huruvida det blir orättvist för att vissa barn får leka utanför det fängelse liknande område dagiset har idag. I trygghetens namn ska det förbli totalt ofarligt att leva men det håller inte alltid tycker jag.

Vad är det för I-lands problem egentligen?

Inte sitter jag här och suckar för att jag föddes på 80 talet då boendekostnaden är skyhög mer kontra inkomsten för 20 år sedan. Villa för mig får vänta såklart och livet är orättvist. Går inte att sitta med Vänster kommunistiskt millimeter rättvisa och hoppa på de som förskansar sig ofattbara summor när flera miljoner då har kommit ifrån fattigdomen istället, pga. av utvecklingen tack vare entreprenörer. Och det är klart att visionären ska få betalt för sin idé