Uppmana till skilsmässa, är det bra det?
Ska vi ändra till, "Älska i nöd och lust, eller tills vi inte orkar längre."
Är det upp till barnen att gilla läget, eller ska föräldrarna anpassa sig till barnen man har fått? Jag känner spontant att det är egoistiskt och se till sig själv som vuxen. Man får helt enkelt försöka lösa problemet istället. Jag har dock så klart förståelse för dem som skiljer sig när en av paret har varit otrogen och allt vad det nu kan vara. Det är inte lika lätt att hitta till varandra då, men paret Clinton verkar lyckas med det. Ser så ut framför kameror i alla fall. Det finns säkerligen många som skiljer sig för att det är enklare än att hitta varandra/förlåta varandra. Det kan ta något år eller flera.
I och med artikel på newsmill om kärnfamiljen och uppmaning till skilsmässa ser jag som märkligt val. När vi vet att exempelvis barn far illa av det.
Mina föräldrar har varit gifta i över 30 år och är fortfarande, och de är inte ens pensionärer än. Om vi mot all förmodan ponerar att de blir osams kivas över.... huset som ett exempel som ska renoveras. Det är vanligt att äktenskap går i kras i och med extrema renoverings projekt. Med all sannolikhet blir min far ca 90 år som är vanligt i min fars sida av släkt. Min mor blir säkerligen lika gammal så de har alltså ca 40 år kvar att leva. Det är inte kort tid må jag säga, och man har all tid i världen att hitta varandra. Livet ser jag som inte kort just nu utan 60 år är lång tid.
Jag och min sambo som inte ens är 30 och har ett barn ihop har möjligheten att känna varandra i 60 år till. Klart som _ _ _ att vi blir osams i något ämne men sen får hitta varandra och bli sams. Jag uppmanar inte till skilsmässa som den enkla vägen.
Jag har svårt att finna mig mer lycklig än med Nisha, som är både förlåtande och visar förståelse för "icke egoism" i ett förhållande. Vi är två med två viljor som ska gå bredvid varandra.
Taggar:
familjepolitik, kärnfamiljen, Gudrun
_______________________________________
Nicklas Larenholtz, fri debattör och skribent, är även författaren av politikblogg som en förlängning av bloggen Generation Y. Sociala medier för mig är ett sätt att vara en del av samhället och för min del förkovra mig mer i politik m.m. Jobbar som förmedlare och rådgivare i huvudsak av sökmotormarknadsföirng och sökmotoroptimering på ett "produktions och förmedlingsbyrå av digitala medier".
håller med, skrev också just ett inlägg appropå den här diskussionen... mina föräldrar har varit tillsammans i trettio år och de är inte ens femtio... och jag vet att de har haft katastrofala perioder i förhållandet, men sånt går att lösa. med tålamod och kärlek. jag har varit tillsammans med samma person i 5,5 år och utgår ifrån att vi ska fortsätta vara tillsammans resten av livet. älskar man någon kan man inte ugtå från något annat egentligen, tycker jag...
SvaraRaderalycka till med familjen!
Mina föräldrar var gifta 45 år, tills min far avled vid 83 år ålder 1977. Vi fyra syskon träffas varje sommar någon vecka. Vi undrar fortfarande varför de inte skilde sig; var och en för sig kunde vara riktigt trevlig - tillsammans var de en katastrof. Varje middag kändes som minerad mark, man kunde säga vad som helst - nog slutade med att föräldrarna blev oense. Nordisk familjebok hämtades för att avgöra vem som HADE RÄTT.
SvaraRaderaDe trodde att de skulle hålla ihop för barnens skull...
Jag menar antalet år i ett äktenskap behöver INTE vara en merit! (Mina föräldrar hade varsitt sovrum, den ene gick ner i köket när den andre lämnat köket, de hade varsin toalett - med olika sorts toapapper och kontrakt på varannan vecka med färgtv, varannan med den svartvita... Min mor fick 50 kronor i månaden att fritt disponera - OM hon uppfört sig så att Far kände för att betala ut det. När vi tömde huset hittade vi brev där Far förklarade sin skäl till att dra in månadsbeloppet).
Tråkigt att få höra hur din mor hade det. Jag vill inte se skilsmässa som den enkla vägen, men om äktenskapet är fara en fara för mannen eller kvinnan bör man ifrågasätta äktenskapet i just det enskilda fallet. Din mor levde säkerligen på de ord som (i lust och nöd). Hon valde det livet och släppte aldrig taget.
SvaraRadera