Äktenskapet har aldrig varit trendigare, skriver Elise Claeson på newsmill. Ämnet som sådant rotar sig verkligen i det feministiska tankegångarna vs. Traditionen "kärnfamiljen". Jag har dock suttit i minst en halvtimme nu och funderat och analyserat till en kärnfrågan, men kommer endast till hur människan började tänka på egen hand under upplysningstiden dvs slutet av och mitten av 1700 talet. Precis som Encyklopedins utgivning 1751 - 1777 var en viktig aspekt av upplysningen, då det var en av de första faktaböckerna som beskrev världen ur ett naturvetenskapligt perspektiv snarare än ett kristet. Varpå Kristdemokraterna har omnämnts i debatten tidigare [länk].
Är det feministiska tänket idag att giftermål är fällan för kvinnor? Ett sätt för män att isolera kvinnan för omvärlden. Så att mannen likt en Tyrranosaurius rex kan regera över hela världen. Har kvinnan i det här fallet blivit upplyst som på 1700-talet i och med introduceringen i arbetslivet under Andra Världkriget. Med det menar jag att kvinnan komm ut ur hushållsarbetet på ett helt annorlunda sätt i och med att alla män var vid fronten. Många i det här fallet tror jag håller med mig om att det var gnistan till att kvinnan blev den generella industriarbetaren. Som i sin tur Socialdemokratin anammade och såg det som en obeskattad resurs. Staten tar hand om dina barn och båda föräldrarna skall kunna jobba och förverkliga sina drömmar.
Vad hände här egentligen? Helt plöttsligt så var det inte längre per automatik att kvinnan var hemma och tog hand om hushåll och barn. Här står män och kvinnor vid samma vägskäl. Det jag finner lustigt här är att Vi ska både ha barn, familj och karriär. Alla ska dessutom ha det med millimeterrättvisa. Som jag ser det Socialistiska tänket är att ingen ska ha det dåligt eller bättre än mig, men alla ska ha det lika dåligt.
Jag vill dock påpeka att alla kan inte ha eller har inte förutsättningarn till en stor villa, två helt nya bilar och en fet årslön samt en bra titel på sitt visitkort. Någonstans måste vi pausa i våra val av framtiden. Om ett par har ambition att båda ska bli Vice Vd på ett bolag med omsättnng mellan 70 till 100 miljoner om året. Kan jag dock se det mycket svårt med barn och dagis och vabb och allt tillsammans med karriären.
Vad är rätt?
Ska vi alla försöka övertala och övertyga varandra till samma tänk så kommer vi få debattera ett tag framöver. Linda Skugge är en kvinna med stark vilja tror jag, och hon vet vart hon vill någonstans. Om hon nu kände sig blockerad och hennes äktenskap hämmade hennes utveckling är det hennes sak att välja spår. Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel i hennes förhållande. Men att återgå till att uppmana till skillsmässa bara för att hon gjorde det och därav kände sig fri är magstarkt/osmakligt i mitt tycke. När man gifter sig tycker jag man ska ha i pereferin att vi är två och två viljor men mot samma mål. Då är det i sin tur bra att säga tidigt vad man har för målsättning.
Vad kommer jag fram till?
Barn och karriär samtidigt är svårt men inte omöjligt. Här måste man som par samarbeta, går inte det så får man välja en av sakerna. Inte allt samtidigt!
Fråga?
Är det vårt habegär som gör oss stressade i symbios med ambitionen att villja lyckas lika bra eller bättre än grannen?
taggar:
Feminism, Linda Skugge, genus, politik, antifeminism, gämställdhet
övrigt:
dn.se [artikel i ämnet] Jämställdheten börjar på jobbet.
Det feministiska tänket är idag, så som tidigare, att kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som resten av befolkningen. Varken mer eller mindre.
SvaraRaderaGiftemål är inte en fälla för kvinnan, så länge mannen är med på att hon har lika mycket att säga till om som han. Det är först när det förväntas att kvinnan sätter sig själv i andra eller tredjehand, medan mannen fortsätter komma i förstahand, som det blir en fälla.
Om du ser på feminism så beror stressen på att vi år 2009 inte har kommit längre än vad vi har i frågan om jämställdhet. Kvinnor tjänar fortfarande mindre pengar än män för exakt samma arbete, utfört precis lika bra och precis lika snabbt. Det handlar inte om ett habegär, det handlar om att känna sig orättvist behandlad. Om att inte ses för den man är och vad man presterar, utan att man istället blir klassad som ”sämre” pågrund av att man råkar vara kvinna.
hmmmmmm, du som är anonym. Menar du att en lågstadielärare som man tjänar mer än en kvinna med exakt samma utbildning och arbetserfarenhet (arbetad tid som lärare). Tjänar en kvinnlig polis kommissarie mindre pengar än en man med samma arbetserfarenhet?.... Eller varför inte ta en minister som ett exempel, är skillnaden så stor där också.. Jag vet nämligen inte alls vad dessa tre tjänar. Över lag tjänar kvinnor mindre pengar, men de är klart överrepresenterade i yrken som förskollärare, kokerska på storkök, undersköterskor och sjuksyster m.m. Männen finns överrepresenterade på helt andra ställen där det helt enkelt är högre löner. Över lag tror jag att det är fler kvinnor som är statsanställda och därav lägre löner.
SvaraRadera